tiden läker alla sår, sakta men det går.

april 05
Jag lovar detta kommer sluta på mentalsjukhus eller nåt. Vill bara låsa in mig, skära sönder mig själv, ta massa tabletter och dö dö dö.


oktober 06
Jag orkar fan inte med detta! Jag ÄR verkligen fulfulful och feet. Jag svär.. och ångesten försvinner aldrig. Jag fattar inte varför jag sitter framför datorn hela kvällarna när jag VET hur dåligt jag mår sen efter. Men om jag stänger av datorn kommer jag bara gå ner till köket å proppa i mig massa mat, få ännu mer ångest och jag vet inte vad. Jag hatar att vara så jävla ensam hela tiden, det enda jag gör är att tänka och älta allting 1000 ggr om.

januari 07
Seriöst, jag orkar inte med det här. Jag har ingen framtid seriöst. Jag kan inte plugga och jobb skrämmer mig så jävla mkt. Jag kan bara inte sluta skära mig det är mitt enda sätt att orka med dagarna. Jag blir fetare för varje dag som går och jag kan inte banta, det GÅR inte. Jag måste fan ha nåt allvarligt fel, alla andra klarar ju av det. Ni ska bara veta hur fucking jävla avundsjuk jag är på alla som väger typ 40 kilo! Skulle göra det mesta för att vara så smal. Jag är bara ett stort jävla fettberg, det gör det ju inte direkt bättre att alla mina kompisar är extremt smala som man ser deras höftben och ryggrad och allting.. Känner mig som ett fetto när jag är med dom å speciellt när vi äter tsm. :/

jag vettefan, är ledig imorn iaf så jag slipper ha ångest över skolan inatt. Fan vad lat jag är alltså. Jobbar typ aldrig, på lektionerna sitter jag å läser eller pillar upp sårskorpor eller lyssnar på musik.


hösten 07:
det går framåt :D lätt. mår inte alls sådär dåligt. Gjorde egentligen detta inlägg mest för mig själv , för att bevisa att jag inte kommer ha ångest för alltid. Det kommer ljusare tider ;D Puss måste sova !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback